Jag har tänkt på en sak. Förvånandsvärt men så sant.
Datorn är både min bästa vän och min älskade. Men på samma gång min största fiende och hatobjekt. Ni vet hur sur man blir när datorn hänger sig eller när man väntar på svar från någon men det bara vägrar att infinna sig, samtidigt så är man så glad när man kan sätta sig framför datorn, lyssna på musik och samtidigt vara social utan att behöva öppna munnen.
Just nu är jag så himla trött på datan eftersom varje gång jag slår på den vill jag se på skärmen att han har svarat, vilket han inte har. Då vill jag bara langa datan ut för ett stup.

Kvällen har iallafall spenderats hemma hos Adg med en hel del trevliga människor. Satt ett tag bredvid en tjej som går(gått) i min skola. Hon inspirerade mig så mycket med hennes tankar och åsikter. Någon som tror på det hon vill, ser ut som hon vill och umgås med de hon vill. Det är min förebild.

Orden "jag är kär" förekom ett antal ggr under kvällen...

Jag är ett skämt. Har loggat in på min facebook 7 ggr i minuten. Skjut mig.

Du kan inte vara på riktigt, det går inte. Du är som en dröm jag aldrig lyckas komma ihåg, men får mig att vakna varje morgon med ett leende på läpparna. Du är det sista jag tänker på innan jag somnar och det första jag ser när jag slår upp ögonen. Jag vill ha dig här hos mig nu, trots att jag vet att jag aldrig kan få dig. Gråten samlas nu i min strupe, jag orkar inte tänka. Jag orkar inte höra. För de enda orden i mitt huvud får mig att tänka på dig. När telefonen ringer för jag den till mitt öra utan att säga ett ord. Jag vill inte prata, jag vill spara alla mina sista ord till dig...

Jag kommer ångra mig för det här men jag vill dela med mig av mina känslor, enjoy.

Jag är så trött. Har verkligen inte orken att skriva en hel jävla massa inlägg men nu sitter jag här iallafall så vad kan man göra...
Försov mig imorse, undrar vad jag drömde som fick mig att aldrig vilja vakna igen. jag missade ändå ingenting i skolan för ingen lärare har någonting kvar att lära ut så det blir mest till att slappa i solen och ta det lungt. Inte mig emot. Jag vet inte vad det är med mig men jag orkar ingenting längre. Kan inte förklara känslan. Blandad sorg, rädsla och lycka. Vissa dagar känns det som någon tagit mitt hjärta ur min kropp och kastat det i vattnet, så kallt är det. Andra dagar fyller lyckan min kropp och jag har aldrig varit lyckligare, kan inte den känslan bara stanna ?
Har börjat skriva massa dikter, någonting som jag älskar att göra. Någon gång kanske ni får höra en men det känns lite för personligt. Eller jag vet inte. Jag orkar inte skriva mer för det ända jag tänker på är en sak, en fånig liten äcklig sak.. som jag älskar.

Sitter och äter en skål med flingor. Skulle faktiskt just åkt till täby med mamma men hon sa att hon hade för mycket att göra så vi åker om två timmar istället. Så här är jag och försöker få tiden att gå. I täby tänkte jag kolla på en vit kjol som jag har sett på div. bloggar. Skulle sitta underbart eftersom jag ska på fest ikväll med tema "vitt"

Nu ropade morsan att vi kunde åka så jag skriver lite senare serni ;)

Tjaba tjena allesammans(ingen)

Kom precis hem från staden. Har varit med mathilda och sophie.
Först var vi en park och lekte lite med Mathildas hund Ludde. Haha han var allt rolig. Sen käkade vi lite luunch på foam på östemalm. Därefter drog vi in till city och chillade lite, åt lite glass och fikade. Härligt, bara det faktum att man svettades som en gris, så jävla freesh! Sen tog jag och sophie tåget till ösbysjön och låg och solade ett tag. Riktigt härligt.

Bild; Haha lyckades fånga ludde i ett av sina underbart gulliga hopp!