Är det bara jag som tycker att den omtalade "kissie" har blivit betydligt snyggare och mer mogen på den sista tiden? Hon ser ju faktiskt nästan bra ut.

Söndag igen. Det är som en otäck mardröm som återkommer en gång i veckan och för med sig massa oro och ledsamhet. Som jag gärna vill vakna upp ur. Men sorgligt nog går det inte att undankomma den. Därför ska jag sysselsätta mig på bästa möjliga sätt under dagen. Med typiska söndags sysslor.

- Städa mitt rum som nu inte ser så värst frächt ut, det växer saker på min gamla disk.
- Ladda ner ny musik till min ipod.
- Ladda ner nya filmer för den kommande veckan, någonting måste ju hålla mig vid liv.
- Möblera om lite.
- Kanske åka till täby centrum med mamma.
- Spana runt i bloggar.
- Baka.
- Gå en promenad i det härliga vädret..
- Beställa en klänning!
- Förbereda mig för morgondagen.

And I hate the phone, but I wish you would call.

Varje gång jag ska börja skriva ett inlägg funderar jag alltid om vad det ska handla om i en sekund. Men sedan kommer jag på, att jag skriver endast när jag vill skriva om någonting. Någonting jag vill lätta mitt hjärta från. Och det är då fingrarna automatiskt börjar knappa på tangenterna som om det vore bubbliga robot rörelser, och framför mig bildas plötsligt en textbit med ytterligare av mina tankar.
Nu på sistone däremot har jag inte orkar skriva någonting, av den enkla andledningen att jag inte vet hur jag ska formulera mig för att få ur det som gnager inom mig. Konstig känsla. Men nu känner jag att det är underbart att jag har dig, bloggen. Utan några läsare om dagen och bara en plats där jag kan samla mina minnen och största intressen som påverkat mitt liv under detta året tillsammans. Jag vill verkligen inte att detta ska bli en stor allmän plats, bara min. Dock skulle inte några kommentarer skada eftersom man blir ju så glad. Fast ändå så vill jag inte att någon ska kommentera mitt liv, fast ändå så jo.

Jag som trodde jag kunde uttrycka mig förståeligt, jag är ett skämt.

Juste, stänga av musiken!

En biofilm och en vän. Det var dagens tisdag. Filmen uppfyllde inte riktigt mina förväntningar. Kändes konstig på något sätt. Och nu sitter jag och läser om andra världskriget. Klarar knappt av det, kan inte föreställa mig hur jobbigt det kommer vara imorgon när vi ska titta på en film om det. Ursh, man vet inte förrens man upplevt det säger jag bara.
Imorgon ska jag ha mjukis kläder på mig, till skillnad från idag då jag var lite uppklädd. En stilren känga matchat med en nonchalant keps med tillhörande propeller och ett bas bälte i rosa lack.
Ironi.

Det känns som någonting är fel på mig. Jag kan inte somna före 2-3 på nätterna. Det är totalt omöjligt. Efter skolan är jag alltid hur trött som helst, jag kan inte ens hålla ögonen öppna. Därför sover jag kanske 1 h. Men sen när det kommer till nattsömnen går det inte. Kan bero på att jag är inställd på Panama tid. Eller att jag helt enkelt är en sort för sig. Vi håller allesammans på alternativ 1. Vare sig ni(?) vill eller inte.

Imorgon går vi i skolan från halv 9 till 11, kan det bli skönare? Detta firas med lunch och shopping på stan antar jag. Om jag inte somnat innan dess dvs.

Endast två dagar kvar i paradiset. Eller, aa panama. Längtar efter att få komma hem till kylan och varma kramar. Efter mitt rum och min garderob. Och imorgon åker jag. 15 h på ett plan. Med min tur kommer planen säkert vara försenade eller något fel på så alla håller tummarna för att det går smidigt och snabbt. Sen på lördag vill jag gööra någonting jätteroligt. Efter 3 veckor med föräldrarna är man inte lite osocial.

Hej. Har varit och shoppat idag. Har också spenderat senaste 4 dagarna på en liten ö mitt ute i ingenstans utan el eller vanlig mat. Mmmm. Plus att det regnade sisådär varje dag. Har därför läst ut 3 böcker på 4 dagar. I am very good. Har vaknat varje natt av att massa djur klättrar på huset. Hjälp. Har inte precis sovit gott. Nu är jag helt död. VIll helst bara lägga mig och sova men nej, nu har det bestämts att vi ska ut och äta middag. Jag orkar inte. Idag visade termometern 43 grader. Snacka om chock när vi kommer hem till sverige med snö och minusgrader. Dock ser jag fram emot att få gå runt med halsdukar och tjocka strumpbyxor. Är lite trött på att visa mina vita ben som inte blivit brunare sen jag kom hit. Detta beror på regn och ingen sol. Och ett stycke dåligt pigment.
Jag trodde jag skulle komma hem som en snygg solbränd tjej med massa nya kläder och ett fint solblekt svall. Men inte. Vinka när ni ser en albino i grönt hår och en 3 veckor gammal tröja, det är jag!