Varje dag är likadan. Vaknar ungefär halv ett. Kollar på min mobil för att se att ingen har ringt och intalar mig själv att nu har det gått en vecka och han har inte ringt. Slut med den saken. Slår på datorn. Ingenting har hänt sedan några timmar sedan. Ingen har updaterat sin blogg, ingen har lagt ut nya bilder, ingen har skrivit till mig eller saknat mig. Går sedan ner för att hämta lite mat. En macka eller nån frukt eller bara ingenting alls. Solen skiner alltid när jag vaknar men med tiden går den i moln och varje dag börjar det regna. Som nu tex. Jag kollar på sex and the city och funderar. Jag vill gråta men jag kan inte. Jag har blivit immun mot tårar och jag vet inte varför. Känns som om allting skulle bli fem ggr bättre om jag bara kunde gråta ut. Det jag egentligen skulle vilja göra är att prata med min syster. Hon känner ju honom och vet hur han är. Mer än jag faktiskt. ååh. Jag mår illa så fort jag tänker på honom, och får kallsvettningar. Det är första gången. Hur kan det vara så att man gillar någon så mycket att alla känslor blir för mycket och man vill bara spy? Var jag tvungen att bli kär? Helvete...