Fan. Jag ringde tillbaka. På något sätt känns det som en besvikelse. Som att det var sista gången vi pratades vid och att vi aldrig kommer ses mer. Å jag känner bara för att börja gråta. Allt känns hundra gånger sämre än innan. Då var det en pirrig känsla, nu är det självmordstankar. Och jag skojar inte. Det skulle vara bäst att glömma honom, men varje gång jag får ett endaste sms eller samtal blir jag överlycklig, men alltid så känns det som han ångrar sig mitt i samtalet och inte vill prata med mig, och bara försöker få samtalet att ta slut, skit helvete. Vi sa att vi skulle höras/ses imorgon men ofta vi kommer göra det. Äsh nu vill jag bara kapa av mitt huvud och sova. Godnatt