God kväll. Kom precis hem från bion där jag och Michelle såg på Sex and the city filmen en gång till. Och min åsikt om den kvarstår. En bra film men inte riktigt en film som uppnådde alla förväntningar. Men en film som får en att tänka. I mängder. Som min vän fint sa. Vi satt utanför biosalongen ett bra tag efter filmens slut och bara babblade. vi kom fram till att ens liv är inte tillräckligt fulländat förrens man har kärlek. Trots detta klagar vi när vi har kärlek, när vi inte har det och när vi inte vill ha det. Det är en flickas liv i ett nötskal. Eller snarare, mitt liv i ett nötskal. Men jag vill inte påstå att jag klagar. Jag uttrycker mina känslor och hoppas innerligt att mina vänner får mig på bättre humör. Och oftast hjälper det. Men ibland inte. Och då förblir livet skit.