Jag har tänkt på en sak. Förvånandsvärt men så sant.
Datorn är både min bästa vän och min älskade. Men på samma gång min största fiende och hatobjekt. Ni vet hur sur man blir när datorn hänger sig eller när man väntar på svar från någon men det bara vägrar att infinna sig, samtidigt så är man så glad när man kan sätta sig framför datorn, lyssna på musik och samtidigt vara social utan att behöva öppna munnen.
Just nu är jag så himla trött på datan eftersom varje gång jag slår på den vill jag se på skärmen att han har svarat, vilket han inte har. Då vill jag bara langa datan ut för ett stup.

Kvällen har iallafall spenderats hemma hos Adg med en hel del trevliga människor. Satt ett tag bredvid en tjej som går(gått) i min skola. Hon inspirerade mig så mycket med hennes tankar och åsikter. Någon som tror på det hon vill, ser ut som hon vill och umgås med de hon vill. Det är min förebild.

Orden "jag är kär" förekom ett antal ggr under kvällen...