Nu när jag sitter här i mitt rum med endast en dator och min hjärna börjar tankarna flöda. Vissa händelser i helgen har verkligen fått mig att fundera på en hel del saker. Ställer mina bästa vänner upp för mig in i det sista? Är det verkligen såhär jag vill spendera mitt liv ? När kommer allting förändras ?

Min vän. Du vet inte hur mycket du betyder för mig och skulle du försvinna skulle mitt liv inte kunna gå att limma ihop. Du är den som jag har närmast hjärtat och delar allt med. Men jag vet inte hur du tänker när du trampar över mig som en dörrmatta och bestämmer dig för att vara irriterad på mig och byter till en ny favorit kompis endast för jag inte passar upp till dig dyngnet runt. Jag klarar inte av dina kommentarer som bara får en att krympa till en cetimeters storlek och dö. Du har aldrig haft någon emot dig och du får alltid som du vill. Och det är ingen underdrift. Folk ändrar sina liv för din skull och du kan inte ens ödlsa din tid att tacka dem. Respekten för dig flödar och ingen skulle ens kunna drömma om att stå upp för sig själv i din närhet. Det är alltid du och någon annan emot en ynka liten människa som ögonen blänker och tårarna rinner på. På något sätt kan jag säga att du är kall inombords och tänker endast på ditt eget bästa. Men samtidigt så är du en sån underbar person som tröstar mig när jag gråter och skrattar med mig när jag är gladare än någonsin. Som pratar mig i många timmar om livets upp och nergångar som en vanlig människa som är exakt lika mycket värd som alla andra.

Så nu är jag helt delad i två. jag vet inte hur mycket jag orkar men en sak vet jag. Du betyder för mycket för mig. Absolut för mycket.