Just nu känns allting så fel. Lyssnar på Whos to say med Vanessa Carlton och det får mig inte att må särskilt mycket bättre. Ena sekunden känns allting bra , andra tänker jag bara på det jag inte har. Är verkligen mina vänner så jag vill ha dem ? När jag ser andra som umgås med sina vänner är det hela tiden de som är bäst. Men det är sällan jag känner när jag umgås med mina vänner att jag aldrig vill mista dom. Jag önskar att jag skulle kunna uppskatta mina vänner mycket med. Vi bråkar aldrig men är ändå inte särsklit trevliga mot varandra som andra är. Nä man ska ta vara på varandra inte kasta skit och försöka få varandra att känna oss som vi inte duger. Det ska bli ett löfte för mig , uppskatta mina vänner så uppskattar de säkert mig mer.. hoppas jag.