Ligger hemma och kollar på satc. Är inne än en gång på säsong 5 och snart har jag inte så mycket mer att göra. Börjar fundera på om livet verkligen är värt att leva när det är såhär tråkig. Vem vet, jag kanske bara befinner mig i en gråzon. Allting är grått. Vädret. Modet. Humöret och Inställningen. Om jag själv får välja så skulle jag gärna komma ur denna perioden but no can do, it´s here to stay weather i like it or not. Imorgon ska jag sitta i en bil 8 timmar för att åka till en ännu mer trist håla vid namn Skåne. Bara namnet säger ju allt, får du till den rätta dialekten är det ännu mer uppenbart att stället är dötrist. Det jag och min syster kommer hitta på dag ut och dag in är att sova till 12, kolla på tv, läsa böcker, äta onyttigt, beklaga oss och försöka ha så mycket kontakt med omvärlden som möjligt. Jag kan känna att det är lite skönt(observera:lite) att bara komma bort från allting och inte ha någon som helst press på att vara snygg, ha roligt eller göra något som man inte orkar. Men jag vill verkligen inte att när jag åker så blir allting hur kul som helst och det är fest hela dagarna varje dag. Vilket det säkert kommer bli. Just my luck. Medan nu sitter alla hemma och degar och orkar inte röra en fena. Jag är så uttråkad man kan bli och detta inlägget visar just det.