Jag mår verkligen inte bra. Nu skiter jag i allt. Skola, kärlek, nöjen..allt. Ingenting funkar ändå. Mitt liv är en enda klump. Som sedan sätts i min hals för att få mig känna mig ännu mer ledsen och förvirrad. Ingenting funkar. Jag känner stress från både skolan och fritiden, det tar kål på mig. Vill gräva ner mig.. Långt ner. Tänk om det bara skulle kunna finnas nån där för en. Jag vill inte ha vänner som frågar om jag pluggat till provet eller som bara pratar om sig själva eftersom de är de enda som är relevant vid det ögonblicket. Jag som förut var en gnistrande låga full med hopp har nu släckts med en endaste vindpust av koldioxid, och du vägrar inse att den kom från dina blodröda läppar.