Gråta.

Jag känner bara för att gråta. Fan va jag inte orkar längre. Jag bryr mig inte om folk tycker jag klagar. Inget spelar någon roll längre. Inget kan få mig att le, tro det eller ej. Trots att jag på utsidan kan se ut som en glad och lycklig tjej, är det bara falskt. Nuförtiden är gråten i min hals dag och natt, aldrig att det går bort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0