Orkar inte.

Jag orkar inte tänka, jag orkar inte se
jag orkar inte skratta, jag orkar inte le

Nu är allting som bortblåst och jag orkar inte mer.
En endaste liten vindpust och jag faller åter igen ner.

Fotstegen som jag tar är inte längre fyllda med lycka och förväntan
Istället är de tunga och vill endast sluta att fungera.

Desto mer jag tänker blir jag mer arg. Mer ledsen. Mer irriterad. Och mindre glad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0